torsdag, november 01, 2007















Här kommer lite foton från Libanon. Det är så svårt att ge en rättvis bild av detta kontrasternas land (och dessutom kan man inte fota överallt och hursomhelst, människor är misstänksamma och rädda) men jag har plockat ut en del av dem jag tycker om. Ni har säkert några innan!

Nu är det snart dags att lämna..! Jag är förväntansfull och ser fram emot att komma hem. Libanon finns i mitt hjärta som en väldigt speciell tid i mitt liv och jag är glad att jag/vi tog chansen att uppleva detta landet.

Imorse när jag gick morgonrundan tittade jag på kvinnorna som satt ute i solen på bänkarna vid strandpromenaden. Barnen sprang omkring och lekte med varandra, kvinnorna drack kaffe, åt manoushe och pratade med de andra kvinnorna i väntan på att barnen skulle med skolbussen. Inte en tillstymmelse till stress någonstans. Det har gått upp för mig (säkert för er också eftersom jag skrivit så mycket om stress...) att jag stressar alldeles för mycket hemma. Även när jag är ledig. Varför? Ja jag vill ju hinna med så mycket som möjligt. ÄVEN på min lediga tid. Men till vilket pris?? Och VARFÖR ska jag hinna med så mycket som möjligt kan man ju undra? Till stor del för att vårt samhälle mer och mer gör att vi pressas till det tyvärr. Och jag faller in i det. Det är svårt att jämföra med Libanon eftersom de flesta kvinnor faktiskt inte jobbar här och därmed inte dubbelarbetar med både hem, familj OCH arbete som många gör hemma. Men det är befriande att leva i ett land där det stressas mindre. Sedan tror jag att många har en annan slags inre stress och oro här såklart. Det är ett ju krigsland med människor som har varit med om svåra omänskliga saker och de vet inte vad som kommer att hända framöver, de är rädda för inbördeskrig, krig med Israel m.m. Men jag tror att ni förstår min poäng ändå?!

Vad kommer jag inte att sakna? Jo det ska jag tala om!
1. elektriciteten!
2. att 12-åringar fladdrar obscent med tungan mot mig och alla mäns totalt ogenerade granskade sexistiska nyfikna blickar och gester!!
3. trafiken
4. de elaka bacillerna i maten
5. att människor hellre ljuger än att tala om att de inte kan, inte vet
6. arbetsmoralen (som jag faktiskt drabbats av eftersom jag avtalat tid med hantverkare osv).

Vad kommer jag att sakna?
1. generositeten utan baktankar! Gästfriheten. Du bli bjuden på mat av främmande eller få hjälp med att bära kassar på gatan. Du kan t.ex köpa en sak utan pengar - de litar på dig. Finns massor med exempel!
2. det underbara klimatet
3. att kvinnor håller ihop på ett annat vis än hemma
4. Spontaniteten och nyfikenheten! Varför är vi inte mer nyfikna på varandra hemma? Utmärkt sätt at lära känna folk =)
5. Icke-stressen (i lagom dos!!)
6. och en massa människor som alla på ett eller annat sätt berikat tillvaron för mig

Vad längtar jag till nu?
1. att bara vara hemma, i lägenheten bland allt det välkända i Ängelholm
2. min lilla familj (inkl. Svenssons) och mina vänner
3. att vara anonym fast ändå inte
4. komma tillbaks till mitt "vanliga" normala trygga liv, skaffa mig mina rutiner
5. börja jobba nångång!
6. och en massa anna inkluderat Torstens-fikor, kompisträffar, Q8:as nybakade frallor på morgonen, höstsol och klar hög luft

Jag har dock en liten pytte klump i magen, jag tycker inte om avsked - inte ens från ett land, haha. Fånigt jag vet...

Men nu är detta kapitel i mitt liv snart avslutat och ett nytt spännande ligger framför mig och bara väntar på att bli öppnat!

2 kommentarer:

Malin sa...

Hej min vän, snart ses vi, längtar :) VIlka vackra bilder du tagit, hoppas man kan få ännu fler sen!

Ha ha, seperationsångest minsann, är du i samma stadie som Albin? ;) Skämt åsido, den typen av ångest lider såna som du å jag av hela livet... if u know what I mean?!

Tentan min gick...SUVERÄNT!! Inte långt ifrån alla rätt, I´m so happy for that. Annars är läget "påle genom huvet" för tillfället, ha ha ha och lite grrr.

Kram kram

ANGELA sa...

Vi får ta en varm choklad och muffins eller ännu bättre snart glögg och pepparkaka...och kura ihop oss i novembermörkret i stearinljusens sken, så ska jag visa dig de bästa korten från Libanon (viss censur har ju skett på bloggen) =) Visste du skulle klara tentan stjärnan! Och ja, såna som vi...växer minsann inte på träd med eller utan nojjor...så är vi mänskliga på vårt lilla vis =)

Ses snart!

STOOOOOR KRAM