onsdag, oktober 31, 2007

MRE i Burj El-Shemali

Detta är jätteviktigt, snälla ta dig tid och läs igenom det och stöter du någon gång på en insamling eller upprop mot att stoppa clusterbpmber som vapen i krig så har du mera fakta och kan ta ställning! Så ta dig tid och tänk på att clusterbomber nästan bara drabbar lokalbefolkningen. KRAM Angela!

Fakta clusterbomber:
Under förra sommarens krig släppte Israel under de 3 sista dagarna ca 4 miljoner!! clusterbomber över södra Libanon varav 1 miljon inte exploderade. Libanon är ca 10.500 kvadratkm stort. Skåne är 11.000 kvadratkm stort, dvs Libanon och Skåne är i princip lika stora! Det är ett litet land med andra ord. Ytan som är kontaminerad dvs där clusterbomberna finns, är ca 38.000 kvadratmeter här i söder. Med andra ord många clusterbomber på mycket liten yta!


Flygbomberna ser ut som stora kapslar (som inuti är fulla med clusterbomber) och när de når en viss höjd släpper de ut alla clusterbomberna. När clusterbomberna kommit ut i luften aktiveras de på olika sätt, en del spinner runt och blir aktiva genom det och när de når marken eller en byggnad m.m är det meningen att de ska explodera. De clusterbomber som Israel släppte ut var i många fall gamla och 1 miljon exploderade som sagt INTE. Men i många av dem har processen ändå satts igång med att vara aktiva så även om de ligger på marken kan det räcka med en vindpust, någon råkar sparka till dem omedvetet eller tar upp dem så blir de aktiva och exploderar. I en flygbomb finns ca 650 clusterbomber som täcker en yta av 200 ggr 400 meter.

Så här kan en flygbomb full med cluster bomber ser ut


Igår följde jag med ut på MRE, Mine Risk Education. Noe hämtade först upp mig och så åkte vi till DCA´s -Danish Church Aid - kontor för en genomgång. Där mötte Marianne, som också är dansk, upp. Hon gör en dokumentärfilm om Libanon tillsammans med en palestinsk-jordansk tjej som heter Dahlia. Eftersom Dahlia inte var med på presentationen så tog Noe det på danska. Vi fick bakgrundsfakta om Libanon, clusterbomber och hur DCA arbetar med MRE.

Noe är chef för MRE på DCA, han är statsvetare i botten och har även varit på andra uppdrag. Han har under sig 3 team med totalt 12 personer, dvs 4 i varje team. Det är 7 palestinier och 5 libaneser varav 4 är kvinnor. Alla har genomgått MRE-utbildning. All MRE går under libanesiska armén i Libanon. Detta är ovanligt då man i nästan alla andra länder har MRE under MACCen (Mine Action Coordination Center). MACCen är där Joa arbetar, det stället som koordinerar alla arbetsinsatser och olika organisationer som sysslar med ammunitions och minröjning i Libanon. Anledningen till att så många organisationer är i Libanon beror mestadels på att de ska röja clusterbomber. Eftersom libanesisk militär inte får gå in i palestinska läger enligt en gammal regel, så arbetar DCA mestadels mot palestinska läger och skolor men även en del mot libanesiska skolor.

När DCA kommer ut till t.ex en skola håller de en session på ca 1 timme för barnen. Beroende på åldersgrupp varierar man självklart sättet man informerar på. För de allra minsta barnen har man t.ex dock-teater. De låter barnen vara interaktiva hela tiden med informationen. Dvs de ser till att de får svara på frågor och vara aktiva hela tiden, det applåderas och man lär dem bl.a en sång. Barnen ser också en kort informationsfilm, som en vän till oss som heter Mohammad har gjort, och framför allt så har man en presentation på overhead samtidigt som man engagerar dem på olika vis under tiden. Presentationen handlar om vad de ska göra om de ser en clusterbomb, hur olika clusterbomber ser ut för en del ser nämligen ut som färgglada leksaker, t.ex blåa skinande bollar eller gula avlånga bollar och för de större barnen så visar man också några bilder på barn som skadats av clusterbomber. Gränsen är hårfin, man vill inte ge barnen mardrömmar men man vill sätta skräck i dem för clusterbomber är jättefarliga! Många av dessa barn växer upp med att deras fattiga pappor eller släktingar får betalt för att samla upp clusterbomber i t.ex libanesiska bönders fält. Eller så samlar de clusters för att sälja metallen och en del fiskare använder explosivämnet att fiska med. Så de måste få veta vad clusterbomberna ställer till med, att de är farliga! Och tyvärr har dessa barnen upplevt och sett mycket värre saker än vad vi nånsinn kan föreställa oss, så lite skräckpropaganda måste till för att de ska inse allvaret. Men självklart så handlar det först och främst om att informera barnen och lära dem hur de ska agera!!

Sedan februari –07 har DCA har haft 893 sessions och nått ut till över 31.000 människor varav 25.000 barn och 6.200 vuxna. Det är imponerande siffror!!

Sedan den 14/8-06 till 9/10-07 har 270 dödats eller sårats av clusterbomber här.

Fakta palestinska läger i Libanon:
I Libanon finns totalt 12 läger. I och runt Tyr finns det 3 läger. Det bor sammanlagt 410.000 människor i dessa läger, dvs ca 10% av Libanons befolkning. Palestinierna är sedda som andra klassens medborgare och har inga sociala eller civila rättigheter, inga pass, kan inte ta del av sjukvård, libanesiska skolor och kan t.ex inte ta vilka jobb som helst. Situationen i lägerna är mycket mycket dåliga! De har dålig infrastruktur, det är fattigt och överbefolkat med hög arbetslöshet.
Vi åkte ut till en palestinsk skola som ligger precis utanför deras läger som heter Burj El-Shemali. Lägret ligger strax utanför Tyr och är ett av de fattigaste lägren i Libanon. Det är en pojkskola som heter Betlehem och det var pojkar i 5:e klass som de informerade i.

De lyssnade uppmärksamt och var självklart nyfikna på den där lustiga fräkniga tjejen som satt i hörnet och försökte fota dem lite i smyg, haha. Här står Mohammad och visar dem några foton på olika clusterbomber. De 4 ledarna skiftades om att informera så det blev aldrig tråkigt för barnen.


Lärarna hade i förväg talat om att dessa pojkar klarade av att se bilder på sårade men när till och med jag fick en stor stor klump i magen så...men jag vet att DCA informerar för att de verkligen ska förstå allvaret och att det räddar liv. De gjorde det på ett fantastiskt bra engagerande vis!

Efter sessionen fick barnen en tidning med färgglad information och bilder, även med små uppgifter att lösa, det mesta rörande clusterbomber på ett eller annat vis. De fick även en cd-skiva med en film och en bok med en tecknad serie om clusterbomber de kan färglägga med kritor/tusch. Så här glada var de när de fick dem!! Och efteråt ville de stanna kvar och få mera saker såklart! =)

Här går pojkarna tillbaks tillsammans med läraren. På skolgården stod en annan grupp pojkar och skulle spela fotboll, "hej då!" vinkade de till oss.


Här står Noe tillsammans med Mohammad. Mohammad har vi träffat privat på några fester. Han är musiker och journalist men arbetar just nu med detta på heltid. Han har gjort en skiva till mig med libanesisk musik och jag får även ta hem den korta informationsfilmen han gjort så påminn mig om ni vill se den. Den ger en bra bild av Libanon!!
Om vi någon gång i framtiden ska ut på fler uppdrag i utlandet så kan jag aboslut tänka mig att arbeta med MRE. Det är en liten men mycket viktig del av denna bransch. Och jag är så glad att jag tog chansen och åkte med för nu har jag en verklig och positiv bild av MRE!
Ps. jag har förenklat beskrivningen om detta med cluster bomber så alla teknisk kunniga...ha överseende, ok?! =)

måndag, oktober 29, 2007

"HIMMAVID OCH HIMMLÄNGTAN"

Foton från sommaren -07 som förhoppningsvis piggar upp i oktobermörkret. Jag blir glad!



Igår sov vi länge, åkte sen till kontoret och jag gjorde färdigt min hemuppgift till arbetspsykologin och skickade iväg den. Joa jobbade med lite allt möjligt. Vid lunch åkte vi till RestHouse för en av mina favoritsysselsättningar soool och baaaad =) Vi stannade ett par timmar och avslutade med sen lunch på sushi-stället inne på RestHouse. Jag fick sagt adjö till Christina som inte kan vara med på avskedsmiddagen på onsdag eftersom hon är i Washington. Men vi ses nog snart igen! Hon har en 600 kvadratmeters-villa utanför Köpenhamn och vi planerar att träffa henne, Åsa och Gilly där mellan jul och nyår, skoj! Så det blev ett "vi ses snart!" istället för hejdå. Skönt, jag ogillar avsked som ni vet...Tillbaka till kontoret för att avluta det vi påbörjat innan på dagen och sen hade vi tänkt äta ute med en kollega till Joa som kom igår men han var krasslig så vi hämtade mat på McDonalds!! och åkte hem framför tv:n, haha. Gud vad skönt! Men när mer än halva filmen hade gått hackade skivan och det var omöjligt att se vidare (mer regel än undantag med alla kopierade skivor här). Grrrr. Så vi spelade Tekken och jag spöade Joa tills han var på väg att lacka ur rejält (hårfin gräns det där) =) Men efter ett tag "operation fjäskning" var han go och gla´ igen!
TITTA VAD VI HAR FÅTT!!

Förra veckan var Joa uppe på Chinbatt hos kineserna där han jobbade förut med deras hundar om ni minns? Han har inte varit där på flera månader nu. En av de kinesiska hundförarna hade varit hemma på leave, dvs semester, och tagit med en present till Joa! Snällt va?! Ok nu är det ju inte så att vi kommer att lägga till den i flyttlasset härifrån och hänga upp den hemma...men det är tanken som räknas och den var väldigt god tycker jag.
Så här ser det ut när jag promenerar genom hamnen på fm. Jag tycker om att gå igenom där då. Fiskarna har kommit in och rensar näten, fiskar vägs upp, det ropas till varandra från båtarna och några sjunger sånger. Det är väldigt mysig och gemytligt! Hemma har vi så bråttom så bråttom...här står tiden stilla.
Jag kommer att sakna icke-stressen som finns i Libanon. Det kan reta mig enormt ibland så en balans av det där med stress-icke stress hade varit optimalt...men jag tänker att på det viset vi lever hemma så tar vi snart död på kreativitet, spontanitet och livslust...
Imorgon händer nåt spännande! Jag ska med DCA, Danish Church Aid, på MRE. MRE står för Mine Risk Education och handlar om den mjuka biten i min-businessen. Man informerar och lär lokalbefolkningen och barn om minor, hur de ser ut, vad man ska göra om man hittar en, vad man INTE ska göra osv osv. Säkert en massa annat de gör men det får jag lära mig imorgon i så fall. Det är ett område som intresserat mig mycket och jag har länge sagt att jag ska hänga med Noe som är ansvarig för MRE på DCA. De har 4 team tror jag med bara libaneser som DCA har utbildat, tydligen är de jättebra och pedagogiska så det ska bli kul att uppleva. Jag skulle kunna tänka mig att arbeta med MRE om vi åker ut på fler utlandsuppdrag! Och nu äntligen har jag fått tummarna ur och bestämt med Noe och DCA. Så kopia på mit pass fick Lene i fredags och idag kom en chaufför och hämtade mitt passfoto. Det har med säkerhetsföreskrifterna att göra. Nu ska jag hänga upp lite tvätt på balkongen. Tänkte åka till RestHouse och solplugga (IGEN jag vet..!). Ska även träffa Åsa och äta lunch med henne. Nu ropar tanterna för fullt härnere på gatan, de kallar det själva "libanese telephone" när de prat/skriker med varandra mellan balkonger och på gatan, haha. Over and out folket!

lördag, oktober 27, 2007


Hittade denna bilden i ett webbalbum! Vi var pa Oland precis innan vi akte hit, dvs Januari -07. Klart och kallt och soligt - gud vad harligt! Hoppas att det ar sa hemma nu ocksa?!

Idag har vi forsokt att ha sovmorgon men bada vaknade ganska tidigt och kunde inte somna om. Joa pastar att det ar for att jag ar sa pratglad pa morgnarna och jag havdar att han pratar minst lika mycket...mnjaaa nastan iallafall!! La oss vid 01.30 igar, det var en kul spel-kvall men ingen av oss vann dock (det gjorde Rundstrom...)! Idag har vi forst varit pa Joas jobb och suttit vid datorerna, sedan pa stranden nagra timmar - det ar verkligen skont nu- och sa avrundade vi med varsinn 4 kulors-glass pa Rimini. Tog itu med nagra arenden och nu sitter vi pa Joas jobb igen och avslutar vara skolarbeten. Trakigt pa en lordag men sa blir sondagen fri =) Ikvall ska vi ha myskvall, ga ut och ata och sen ingenting planerat. SKONT! Vi ar bjudna pa Halloween-party men skippar faktiskt det. Fick sagt hejda till Catherine idag pa stranden for hon aker till Marocko om nan dag. Pa onsdagkvall har jag bjudit de jag tycker mest om och har umgatts med pa Phoenicien sa far vi ha en slags adjo-middag. Lite overkligt att jag ska aka snart..! Yalla bye-bye!

fredag, oktober 26, 2007

neeeej dra mig

baklanges!!!

For en stund sedan ringde Skatteverket i Helsingborg och ville traffa mig for intervju som folkbokforingshandlaggare...DEN 7 NOV VILKET AR SAMMA DAG SOM JAG SKA PA INTERVJU SOM KRONOINSPEKTOR I LUND!! =) Sa nu blir det Helsingborg 10.30 och Lund 14.30. Mycket roligt men satan i gatan vilken dag det blir!

Biljett ar nu bokad och jag kommer hem lordagen den 3 nov pa morgonen. Ska bli mycket roligt! Lite separationsangest fran Libanon men allra mest att det drojer en hel manad innan Joa kommer hem och jag far traffa honom igen. Vad pjonkig jag har blivit!?!

Idag har jag varit pa Costa Coffee, druckit min islatte, surfat och pluggat. Eftersom det ar sa fint vader gick jag till RestHouse och solade ett tag. Det ar riktigt varmt igen, vissa dagar har det varit 39 grader i solen...pa fm! At en sen lunch och pluggade samtidigt. Mitt i lunchen ringde Skatteverket pa mycket dalig telefonlinje, jag horde bara halften. Och eftersom arbetet som kronoinspektor ocksa gar under Skatteverket sa var min forvirring total innan jag till slut forstod att det var en annan rekryterare som ringde =) Sen blev jag sa glad och speedad att jag inte kunde koncentrera mig pa pluggandet sa jag akte ned till Joas jobb och overraskade honom. Nu ar chanserna an hogre att fa jobb...men tank om jag inte far nagot av dem..? vilken knack for sjalvfortroendet...Men Joa peppade och fick mig att inse att jag ar tramsig och dum mot mig sjalv nar jag tanker sa. Sa sant sa sant! Och glad ar jag i alla fall!

Nu ska vi ivag och handla. Ikvall kommer Rundstrom, Lene och Stefan och ater hos oss. Sen ska vi spela Risk! Och jag ska se om jag aven kan lura dem till lite SingStar ocksa...haha. TREVLIG HELG ALLA!!

torsdag, oktober 25, 2007

torsdagstankar

Sitter återigen på Costa Coffee med en kaffe och superb internet. Hemma fungerar inte internet alls och imorse var strömmen en katastrof med strömavbrott över 10 gånger. Jag yrade omkring i lägenheten och provade alla möjliga kombinationer med av och på-knappar och saker tills jag till slut gav upp och knallade iväg. Ska boka min hemrese-biljett idag, det blir den 3:e eller 5:e som jag kommer! Nu är det tusen saker som ska göras känns det som, vet att jag inte behöver stressa...menmen sån e jag helt enkelt :) Men jag ser fram emot att få komma hem! Hem till vårt eget "riktiga" liv, saker, vänner och familj.

Så mycket jag skulle vilja förmedla härifrån så att ni fick en känsla av hur Libanon är. Oftast blir det bara vardagliga saker, vad vi hittat på osv. Jag kommer att sakna många saker härifrån men har med mig fantastiska upplevelser, intryck och minnen. Det är guld värt och har berikat mitt liv. Jag har lärt mig mycket om mig själv under denna tiden. En del av de positiva intrycken härifrån hoppas jag kunna hålla fast vid även hemma!

Nu ar klockan halv tva och jag har atit lunch tillsammans med Joa och en av hans kollegor. Sitter pa hans kontor med Jihads libanesiskt tangentbord (darav den lustiga stavningen utan de 3 sista bokstaverna i alfabetet...). Ska hem om en liten stund och plugga, idag har skolan lagt ut en hemuppgift som ska losas innan den 8 nov sa jag tankte satta tanderna i den sa fort som mojligt. I ovrigt ar allt bara finfint! Ska hem till Asa och Gilly ikvall och ata. Over and out from Lebanon!

onsdag, oktober 24, 2007

Paniiiik...

...men anda inte! Andrade planer angaende hemresan for mig. Jag fick mail igar fran Skatteverket i Lund dar jag sokt arbete som kronoinspektor/aspirant att de vill traffa mig for intervju den 7 nov. Jag fragade om telefonintervju gick att genomfora men det gick inte pga de vill ha samma intervju-underlag for alla kandidater och det kan jag forsta (laser ju arbetspsykologi och om rekrytering och urval, haha) men gjorde ett forsok i alla fall.

Sa...jag kommer hem innan den 7:e!! Troligtvis den 4-5 nov redan! Aaaaaa jag tycker att det ar jattebra att jag blivit uttagen men har samtidigt svart for det dar med snabba omstallningar och jag som tankt ha hela 5 veckor pa mig att avsluta min tid har i Libanon. Nu blir det inte ens 2...

Sa just nu ar allt ett anda virr-varr av tankar och kanslor! Klart jag vill hem men sa snart?! A andra sidan kan jag inte missa intervjun. 18 kandidater och om jag inte minns fel 4 st de sokte. Onskar jag vore battre pa snabba omkast menmen det far sjunka in nagra dagar sa ar jag redo bade sjalsligt och kroppsligt!

Jahapp da ses vi snart gott folk! :) KRAM

måndag, oktober 22, 2007


Här sitter vi och äter lunch uppe på tak-terassen på mysiga Hotel Albergo i Beirut. Joa åt en väldigt god saffrans-ravioli och jag en enkel men mycket smakrik pasta. Och en flaska Kefraya. Som vanligt får Joa mig alltid att skratta så jag gråter! :) Vi hade en mycket mysig och LUGN helg i Beirut. Lördagkväll var vi på sushi-restaurang SO och åt. Efter det gick vi ut och tog några glas men var tidigt i säng. Det var så gott att ha lång sovmorgon söndag, god hotellfrukost och sedan fick jag min shoppingnerv stillad. Ett par nya bruna skinn-stövlar och en beige-vit vinterjacka i ull. Riktiga Angela-fynd enligt min mening...men lite konstigt att handla vinter-saker i 30 grader värme! Vi fikade på Starbucks och ett tag var det som om man inte var i Libanon alls. Det är en skön mix av västerländskt och MellanÖstern i Beirut helt enkelt! På vägen hem åkte vi inom Monoprix och handlade prosciutto, gott olivbröd, basilika, mozzarella m.m. På kvällen blev det olivbröd med mozzarella, basilika, vitlök och tomater och mys fram videon samtidigt som jag skämde bort Joa med fotvård, fil, pill och fotmassage. Snacka om relax-helg, det behövdes!!


Sushi-kocken på SO, kolla in det löpande bandet...

Åååååh alldeles nyss höll jag på att krypa ur skinnet här!! Sitter på Costa Coffee efter lite strand-plugg. Rätt som det var säger det bara "BOOOOOOOOOOOM!!!!!!" Högt så att det vibrerade i kroppen med ett starkt ljussken utanför! Jag hoppade 2 meter upp i stolen samtidigt som all el försvann..."NU nu nu är det en bomb, jag visste det, f----n också" hann jag tänka. Personalen här gick till fönstret och kollade på byggnaden och stolpen mittemot, de verkade inte särskilt skrämda. Jag stod upp och sa "what the heck was THAT?!!" med hjärtat bultande. No problem madame, only electricity, svarade de. ONLY ELECTRICITY??!? Kiss my a....tänkte jag. Yes yes, svarade de när de såg min skeptiska min. Vet ni vad det var då?! Inte var det en bomb...nej 2 el-kablar som hängde från en elstolpe som slog emot varandra och så blev det en explosion. JAG HATAR ELEN HÄR!! Men personalen hade väldigt roligt åt mig, roligt att man kan bjuda på lite utländsk underhållning :) Nu kom Joa och tar en kaffe medan bilen blir tvättad, sen är det hemgång. Ciaociao

fredag, oktober 19, 2007

Åntligen fredag!

Idag på morgonen åskade det lite!! Sen försvann molnen och det har varit en varm, kvav och solig dag! Jag har fått manikyr och tånaglarna målade och sen pluggat och solat 2 timmar på RestHouse uppe på taket vid poolen. Sen åkte jag till Spinneys och handlade och därefter till Iman, min f.d granne, för 2 timmars kaffe och skvaller! :) Ikväll ska jag överraska Joa med matjessill, potatis, labneh (påminner om gräddfil) och smulpaj med vaniljsås till efterrätt. Måste ju äta upp alla medhavda godsaker innan vi åker hem, haha! Imorgon åker vi till Beirut och tillbringar hela helgen där. Ska bli härligt! Nu ska jag ut i köket. TREVLIG HELG ALLA!

torsdag, oktober 18, 2007

I tisdags åkte jag med Joa på jobb. Vi åkte till italienska basen nära israeliska gränsen för att hämta minor som vi sedan skulle lämna i Haris på en annan bas. Lång bilfärd från söder och uppåt inåt landetoch vi roade oss med att sjunga med till gamla schlagers. Så vi skrålade Chips "dag efter dag" och Carolas "främling" på vingliga grusvägar i libanesiska landsbygden. Surrealistiskt på någe vis!

I närheten av Haris såg vi denna fina muren. Frid och vajande libanesiska flaggan med fredsduva på, gröna fält, arbetare och lekande barn. Vackert! Så i närheten av israeliska gränsen VÄND MOT Israel såklart var denna skylten från Hizbollah med klart budskap. Kontrasternas land eller hur?!?
I Haris åkte vi inom ett "film-mannen" där vi handlar alla filmer m.m. Hela affären full med elektriska prylar typ tillbehör till Ipod, Playstation, datorer m.m. Vi lämnade vårt Playstation för att det ska chippas så att vi kan använda kopierade spel. Beställde även fler SingStar-skivor :) och köpte ett gäng filmer. Plus portabla högtalarna till Ipoden. På vägen tillbaka upptäckte Joa att han blivit av med sina solglasögon. Men eftersom han vågar bejaka sin kvinnliga sida så lånade han mina och var lika glad för det!

torsdag förmiddag

Jag tar tillbaka det där med kyligare i luften. IDAG ÄR EN UNDERBAR DAG! Men den började alldeles för tidigt...Joa åkte kl 5.00, vanligtvis somnar jag bara om efter att han pussat hejdå. Men imorse satte minareten, dvs böneutroparen igång HÖGT och LÄNGE. Det tog liksom aldrig slut. Drog täcket över huvudet och sände onda tankar men inget hjälpte. Ett tag lät det som om han stod i vardagsrummet och skrek. När han sent omsider slutade 05.45 var det en befrielse. Jag som tycker att det är fridfullt och vackert uppskattade det inte aaalls imorse! Precis när jag slumrat till hördes "woooosh woooosh". Typ :) Helikoptrar. Inte en utan flera som cirklade runt väldigt nära och väldigt länge. Så jag gav upp och gick upp kl 6.15, skulle ändå upp 6.30. Gick ut klockan 7 på morgonrundan. Ljumt i luften och alldeles ljuvligt skönt. Vackert med soluppgång. Vid denna tiden väntar många barn med sina mammor på skolbussarna. Många står och äter sin frukost på gatan, croissanter med fyllning eller manoushe som är en slags traditionell rätt som påminner om pizza. Fast bara med salt ost och timjan, vikta på mitten. Det är en annorlunda syn att se en buss full med barn, ihopknökade med ett helt gäng stående hos chauffören, massor med barn i bussgången och en del hänger ut genom fönstren och vinkar glatt på mig. Ibland sjunger hela bussen och barnen står och klappar händerna och dansar, speciellt på eftermiddarna när de ska hem. Mötte som vanligt de små söta tanterna som varit i mosken tidigt. De är 2 tollar höga :) klädda i burkor och vinkar och hälsar på mig. Imorse stod de och försökte hoppa upp för att få tag på palmblad så att de kan skaka ned de mogna frukterna, ser ut som gula plommon ungefär. Jag fick göra en insats, hoppa för att nå bladen så att de i sin tur kunde skaka ned frukterna. Vilken syn men samarbete på hög nivå! En del av min runda går runt en park och det finns några kaffestånd där och det luktar så gott på morgonen. Arbetare står och dricker sitt morgonkaffe och diskuterar allt möjligt. Några vilda unghundar lekte tafatt i parken. En hund hade en sko i munnen och de andra kutade leksamt efter. Män hämtar frukt oh grönsaker i sina trävagnar hos grossisten bakom parken och går fullastade in mot stan för att sälja sina varor. Mor och dotter som har matbutiken där vi bodde innan sopar gatan och sätter ut sitt stånd där de säljer färska croissanter. Jag tycker om denna tiden, när solen går upp och människor gör sig redo för att ta sig an dagen. Både stillsamt och hektiskt. En speciell känsla.

När jag kom hem var det morgontrötta borta! Vinden fläktade ljumt när jag åt frukost på balkongen. Fiskarna plockade upp (eller ned?) nät och deras sång hördes lite svagt. Så här såg det ut imorse kl. 9.00 från Svenssonska-Nielsenska balkongen.

Nu sitter jag åter på Costa Coffee i linne, trekvartsyxor och sandaler. Jag sitter ute vid gatan och har havet 30 m framför mig. Tänker på hur priviligerad jag är som får uppleva detta. Och att det snart är slut. Glädje och lite vemod. Om en timme kommer Anna från Röda Korset och vi ska luncha ihop. Ha en bra dag folket!

onsdag, oktober 17, 2007

lite om allt möjligt

Sitter just nu på nyöppnade kedjan Costa Coffee med trådlöst gratis internet. Härligt med gott kaffe och fungerande internet i kombination! Dock ej rökfritt men när till och med han som väger upp ens grönsaker på supermarket står med en cigg i munnen verkar det ju rimligt med rök på café :) Blickar ut över havet som är framför mig med en kopp latte bredvid.

Igår var jag med Joa ute på fält ett tag. Mer om detta kommer för vi har inte lagt över fotona på datorn ännu. "Vår" stad Sour har fått en hemsida med foton så att man kan se hur det ser ut , här är länken! http://www.sourcity.com/

Hösten är på väg!! Igårkväll blåste det massor och inatt frös vi båda lite. Vi sover fortfarande med bara tunt lakan men får nog lägga till en tunnare filt nu. Imorse var det lite kyligt i vinden när jag morgonpromenerade men jag ska inte klaga, det är fortfarande tshirt-väder. Och solen skiner! Har packat med bikini och ska kanske gå till RestHouse och köra lite solpluggande när batteriet på datorn tagit slut här :)

Känner mig laddad inför att komma hem! Jätteskönt nu när beslut är tagit. Att få chansen att uppleva detta har berikat mitt liv och lärt mig saker om mig själv - och att se vad som EGENTLIGEN betyder något i livet. Ska försöka hålla fast vid detta när jag kommer hem. Söker jobb för fullt nu. Livet som lyxhustru (låter bättre än husa...haha) är ju snart slut. Har bl.a sökt som frivårdsinspektör, kronoinspektör och folkbokföringshandläggare. Som ni ser är det inte på behandlingsgolvet längre, jag känner att jag har gjort mitt där för ett tag framöver. Nu gäller nya utmaningar! Jag är öppen för förslag och söker vitt och brett, högt och lågt. Viktigast av allt är att trivs. Och jag ser fram emot att komma hem med allt vad det innebär. Konstigt...helt plötsligt kan jag knappt vänta med att komma hem!

Avslutar med lite cool nostalgi. Mamma mailade för ett tag sedan några foton från min ungdomstid och hotade att visa dem för Joa...Jag hann före! Men eeeh iiiih kolla in min stelt sprayade höga "lugg"!! Och ringen i näsan...Med på fotot är Camilla, Bea och Pernilla. Tagit på gamla färjestationen i Helsingborg innan vi skulle festa loss i Helsingör. 17 år 1989!

måndag, oktober 15, 2007

Ögonblick

Hallo alla! Jag har idag lagt upp ett album på Facebook med blandade foton från Libanon som jag kallar ögonblick. Klicka på länken nedan för att komma dit och titta!

http://www.facebook.com/album.php?aid=25735&l=324be&id=692426689

söndag, oktober 14, 2007

helg-sammanfattning


FINN 1 (stooort sådant) FEL!

Moahaha ojoj vad kul och vad jag skrattade när Joa fick detta av en kollega på mail!! :) Ett gammalt foto vi haft på bloggen innan...lite reviderat dock.

I övrigt är det bara bra med oss. Vi hade en lugn och givande lördag på stranden, på kvällen var vi ute och åt med Lene och Stefan och sen avrundade vi alla här hemma med öl, whisky och prat på balkongen. Idag har vi haft en ännu lugnare dag på Joas kontor där vi suttit vid varsinn dator och kollat på universitets-kurser, hus och jobb. Nu är vi laddade och klara att ta oss an vår framtid!

Ikväll ska vi till Phoenicien och äta med kompisar. Imorgon börjar Joa jobba igen eftersom han nu nästan är helt kry och jag ska ta itu med studierna. Over and out!

lördag, oktober 13, 2007

Beslutmöte avslutat. - Hemåt det bär!

Hej på er!

Det är den formelle av oss som sitter vi tangenterna :)

I veckan har det varit enskild "Fact findning" och ställningstagande till olika frågor. Allt för dagens "interna beslutsmöte" som avhandlades på stranden här i Tyr, platsen vald av ...............(den som gissar rätt får......INGENTING). Mötet tog ungefär 2 timmar och stora delar av mötet är preskriberat men valda delar redovisas här nedan.

- JOA förlänger inte sitt kontrakt som är slut i början på februari 2008
- Angela lämnar Libanon för gott i slutet på november och kommer hem till Sverige
- JOA påbörjar sin julledighet preliminärt den 7 december, stannar till 7:e januari.
- Jobbsökning startar för bägge parter så snart som möjligt (förslag tas emot via mail)

Det var en sammanfattning. VI är väldigt nöjda med dessa beslut samt det som behandlas i den preskiberade delen ;=)

ANGELA & JOA

GRATTIS "TUBBE"


Idag fyller han år, Malmö/Videdals egen "Lundell Jägare"


GRATTIS TOBBE hoppas att du får en trevlig dag (foto från Chateau de Beaufort södra Libanon)


ANGELA & JOA

fredag, oktober 12, 2007

en tragisk dag

Igår var en sorglig och mycket trist dag. En av våra nyfunna vänner omkom i en clusterboms-olycka när han skulle neutralisera den kl 9 på morgonen. I tisdagskväll var jag hemma hos Julie på grill-afton och då var C med. Sprudlande av liv, han var en människa med mycket energi och positiv utstrålning. Nästa morgon är han död. Det är svårt att förstå och bara så tragiskt. Julies chef ringde mig då Julie bett honom ringa mig och vara stöd för henne. Hon och C var speciella vänner och hon var helt förkrossad. Så jag var vid hennes sida hela dagen och kvällen igår. Hur är man ett stöd för någon i en sån situation? Finns inga rätt och fel tror jag, bara någon finns vid ens sida...hon grät mycket, vi skrattade ibland, ibland pratade vi om helt andra saker, det var tyst när det kändes så och vi pratade, jag lyssnade om allt möjligt som rörde C. Man kommer aldrig få några svar på varför, det finns inga svar, ingen mening med att en människa dör på det viset...men det finns en mening med att han kom in i Julies liv och vi andra fick lära känna honom denna tiden, det var vi överens om. Anledningen till att det var grillparty var att det var hans 36:e födelsedag men han ville inte att någon skulle veta det och göra stort ståhej och behöva köpa presenter utan han ville bara vara i goda vänners sällskap och inte ensam en kväll som denna. Det sista jag minns av honom när han gick var ett stort brett leende och "god bless". Igårkväll kom 2 andra vänner till Julie och de stannade kvar över natten och jag gick hem. Jag påminns om att vi befinner oss i ett "krigsland" trots partajandet, fina middagar och shopping i Beirut, det ganska fria livet här, middagar hos vänner, sol och baddagar på RestHouse m.m. När något sånt här sker, då kommer det närmre mig, jag påminns åter om VARFÖR vi/Joa egentligen är här...Livet går trots allt vidare och vi levande ska leva det så bra som vi bara kan, eller hur?

onsdag, oktober 10, 2007

Rapport!

Här kommer en rapport om lite allt möjligt!

VÄDER - det är fortfarande varmt och soligt. Lite mera soldis nu men fortfarande strandväder om man vill. Definitivt linne och shorts-väder! Ibland blåser det upp lite mer än innan och en natt regnade det till och med - så nog är hösten på väg hit med...så småningom.

HÄLSA - Joa är sjuk. Elak hosta långt ned i bröstet och han hade feber igår. Just nu pågår jakten på stark hostmedicin. Siggie, Räddningsverkets paramedic är arbetsledare i den frågan och just nu är han här med stetoskop och olika mediciner. Joa har börjat med penicillin men det verkar ta dåligt. Tydligen något som går runt. Angela är kärnfrisk som vanligt! Hennes kroppsliga åkommor sträcker sig till grymt stela ljumskar pga noll stretch. Hon har även lite släng av "Tom tvärtom" syndromet tycker Joa :)

STUDIER - Vi ligger båda i fas med våra respektive kurser. Angela med Arbetspsykologin och Joa med sin Kvalitetsutveckling. Svårt att veta vad som förväntas av Angela då hennes kurs är en ren distanskurs med lite uppföljning och diskussioner. Joa har en hel del avstånds-grupparbete i sin kurs vilket i sig är komplicerat och annourlunda än man är van vid.

ARBETE - Det har varit en mycket intensiv period för Joa de sista 4-6 veckorna, nu lugnar det sig förhoppningsvis lite. Det blir en del att göra med hundarna just nu och det gillar han!

LÄGET I LIBANON - vem vet?? Valet blev uppskjutit ett par veckor till efter bilbomben i Beirut och hittills så märks det inte så mycket. Politikerna har gått i exil, dvs de flesta av sig befinner sig utanför Libanon. FN har fortfarande nästhögsta beredskap, t.ex måste all UNIFIL-personal ha skyddsvästar utanför Tyr. Men livet fortgår som vanligt.

Ramadan slutar imorgon eller på fredag. En månad av fasta är slut för många libaneser och då blir det FEST! På Joas jobb är alla lediga på fredag. Hela helgen är en fest-helg så det ska bli spännande att se och uppleva.

PLANER FRAMÖVER - Vi ägnar oss åt "fact-finding" denna veckan för att i helgen sätta oss ned och väga alla alternativ mot varandra. Var ska vi ta vägen efter detta, vad ska vi göra, våra egna planer och våra gemensamma? Inte lätt! Och speciellt inte för en sökande tjej som Angela som fortfarande inte vet vad hon vill bli när hon blir stor...

ALLMÄNT - Angela har börjat läsa Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll". Den gillar hon, MYCKET och Joa tycker den är nyttig för henne...undrar varför?? Hon har paus från styrketräningen sedan 1 månad tillbaka och väntar nog ett par veckor tills det inte är fullt så varmt men går/springer fortfarande 4-5 dagar i veckan. Har fastnat för hamrat libanesiskt "silver" när det gäller skålar, uppläggningsfat m.m. Jättesnyggt med glaserat vitt porslin till. Nu fattas bara ett stilrent hem att ha det i! ;) Ikväll ska Angela på grillparty hos Julie medans Joa får stanna hemma och kurera sig. Ska göra en avocado-pinjenöt-cocktailtomat-sallad och ta med mig.

Joa följer Rögle så gott det går och konstaterar att det verkar ha blivit mer poäng än skönspel så här långt i år. För övrigt trivs han med (nu när det finns tid) sina pluggböcker, DVD, säng, matlagning, ANGELA och allmänt lugn.....om man nu kan få det i Libanon ;)
I helgen ska vi bara ta det lugnt och vara här i Tyr. Vi ska kolla på lite högskole-kurser innan måndag då det är sista ansökningsdag.

As the American soldiers says when finish conversation on radio: 10-4 OUT.

Angela & Joakim

tisdag, oktober 09, 2007

Tobbe och Charlottas besök!

Äntligen har vi fungerande internet! I ett dygn har det fungerat ganska bra så vi håller tummarna att det fortsätter. Vårt efterlängtade besök, dvs Charlotta och Tobbe reste hem i söndagsmorse efter en både intensiv och slapp vecka. Det var MYCKET mycket trevligt och kul att ha dem här!! Libanon hälsade dem välkomna med ett försvunnet bagage i 1 dygn och sedan som sig bör...traditionell libanes-magsjuka :( men då besöket bestod av en militär jägare och hans jägar-fru så var det inget som hindrade dem nämnvärt :) Här kommer lite blandade bilder på veckan!



Eftersom vi hade köpt Singstar förra veckan var vi ju tvungna att inviga det...IGEN! Så vi plöjde igenom gamla klassiker som Dolly P´s "working nine to five", Billy Joel "Uptown girl" och våra gamla syntar-män fick en dos nostalgi när det var dags för "Tainted love". Själv har jag upptäckt att Culture Club´s "Karma Chameleon" passar min sångröst perfekt. Vi köpte 4 skivor som hette pop, party, 80´s och en mixad - nu ska vi försöka få tag på de svenska varianterna. Jag tror (nej jag vet...) jag är SingStar-beroende!




En dag följde vi med Joa ut på fältet. Här står han och provar minsökaren. Räddningsverket har fått hit Stefan och 2 hundar ett par månader och tanken är att de ska prova att vara här och se hur det fungerar, om de kan bli operativa osv. Just nu tränar de inför en evt. accreditering (dvs. Joa ska testa dem för att se om de är klara att gå ut i fält och söka/arbeta skarpt). Visst är Stefans egna schäfer så fin?! Tobias var även med Joa på jobb 2 andra dagar. Då var jag och Charlotta på RestHouse och solade, badade lite, åt lunch och tog det vääääldigt lugnt med bok och prat. Mycket skönt!



Vi åkte även till Prison de Khiam. Israel ockuperade en del av södra Libanon under åren 1982-2000. På Khiam höll man fångar som inte var anklagade för någonting, det var ett försök att hålla den lokala befolkningen i schack. Israelerna samarbetade även med SLA (South Lebanese Army) och lärde bl.a upp dem hur de skulle tortera fångarna. När Israel drog sig tillbaka 2000 flydde SLA-fångvaktarna och man befriade resterande 140 fångar. Under förra årets krig med Israel bombade Israel Khiam hårt för att förstöra "bevis". Trots detta kan du fortfarande gå runt och se en del ganska oförstörda rum där fångarna bodde, plågades och dödades. Jag har varit där en gång förut och det är en stark och sorglig upplevelse. Fängelset drivs nu som ett museum av Hizbollah, det kostar inget att gå runt och titta men det finns en domations-låda där man kan lägga pengar.



I onsdagskväll åkte vi åt till Sarafand för att titta på glasblåsaren och deras affär. Det är 3 män som arbetar skift hela tiden. Nisrine, som är glasblåsarens dotter guidade oss runt en liten tur. Sarafands alster hänger lite överallt i Libanon. Som här på min en av mina favorit-restaruranger i Beirut "Mayrig" som är en armenisk-libanesisk restaurang. Där var vi i lördagskväll och åt.

I fredags åkte först jag, Charlotta och Tobbe till Beirut. Vi checkade in på Gefinor Hotel och tillbringade några goa sol-timmar på deras tak vid poolen och åt även lunch där. Sedan shoppade vi lite. Vi åkte först till L´artisan du Liban som är en slags inrednings-affär med typisk libanesisk stil och saker. Jag köpte 2 stora avlånga ljus-fat och C o T handlade 2 jättefina små silverfat samt lite annat. Sen åkte vi till Verdun-street som är en av de stora shoppig-gatorna och handlade lite till!


På fredagkvällen mötte vi upp med Laura, Åsa & Gilly, Lene, Kate och Rebecca & Rick för att äta på Solea, en spansk tapas-restaurang. Sen åkte vi till MusicHall! Det är en gammal bio som man byggt om till cabaret-teater där en mix av lokala sångare och internationella sjunger på franska, engelska och arabiska. Lite som Wallmans salonger och ett riktigt roligt party-ställe! Det var mycket salsa och libanesiskt på slutet och stämningen var HÖG. Alla står upp och dansar och har kul. Så kul att det kändes lite dagen efter... ;)

Så här står det om MusicHall: "Dress up and trot downtown to this popular Beirut cabaret, housed in the Music Hall, an old cinema. Amongst the half a dozen live bands every night expect Gypsy brass bands, folk, Arabic and flamenco fusion, with Arabic dancers thrown in to the mix".



Dagen efter åkte vi til 2 vingårdar i Bekaa-dalen som ligger ca 1 timme från Beirut. I Bekaa-dalen odlas i stort sett alla vindruvor pga de gynsamma förhållanden. Först ut var Ksara. De firar 150 år i år. Det är Libanons äldsta vinproducent. Vi tittade på en film och sen fick vi en guidad tur i deras naturliga grottor där det alltid, sommar som vinter, är 11-13 grader. Där förvarar de en del av vinet. Grottorna upptäcktes på romartiden när en räv, som jagades av hundar, sprang ned i en klyfta vid några klippor. Ksara startades av Jesuit-prästerna 1857 och under första världskriget när de skyddade människor där, fick de även arbeta och bygga ut grottorna lite till tills det blev 2 km tunnel-system. Efter guidningen var det vinprovning och sedan handlade vi lite i deras shop.



Sen åkte vi till Massaya. Där har vi varit en gång förut med Joas mamma och pappa. Vi gillar Massaya´s viner och stället helt enkelt! På söndagar kan man prova vin och äta en god buffé utomhus i helt underbar miljö. Massaya är fransk-libanesiskt ägt och startade 1998. Alltså ett ungt företag. Det är ett mindre familjärt företag och en av de 2 bröderna som äger det satt senare med oss när vi provade vin på övervåningen och pratade lite.

Vi var de enda besökarna och när vi kom hade de fullt upp med skördningen och vi fick gå in i fabriken och titta. Massaya gör även arak, traditionell libanesiskt brännvin, som grekiskt ouzo ungefär. Araken förvaras i lerkrus ett par månader innan den buteljeras. Det handlades en hel del vin innan vi körde tillbaks till Beirut.

På lördagkvällen åt vi som sagt på Mayrig och sedan var det dags att ta farväl av Charlotta o Tobbe som skulle resa tidigt söndagmorgon. Vad en vecka gick snabbt!! Hade gärna haft dem här en vecka till...På söndagen tog jag och Joa en lång sovmorgon, sedan slappade vi vid poolen. Vi åkte till ABC Mall på em för att gå på bio men då det var 2 timmar tills det började åt vi en lunch istället, shoppade lite och styrde sedan bilen mot söder igen. Hemåt till Tyr!