måndag, oktober 29, 2007


Igår sov vi länge, åkte sen till kontoret och jag gjorde färdigt min hemuppgift till arbetspsykologin och skickade iväg den. Joa jobbade med lite allt möjligt. Vid lunch åkte vi till RestHouse för en av mina favoritsysselsättningar soool och baaaad =) Vi stannade ett par timmar och avslutade med sen lunch på sushi-stället inne på RestHouse. Jag fick sagt adjö till Christina som inte kan vara med på avskedsmiddagen på onsdag eftersom hon är i Washington. Men vi ses nog snart igen! Hon har en 600 kvadratmeters-villa utanför Köpenhamn och vi planerar att träffa henne, Åsa och Gilly där mellan jul och nyår, skoj! Så det blev ett "vi ses snart!" istället för hejdå. Skönt, jag ogillar avsked som ni vet...Tillbaka till kontoret för att avluta det vi påbörjat innan på dagen och sen hade vi tänkt äta ute med en kollega till Joa som kom igår men han var krasslig så vi hämtade mat på McDonalds!! och åkte hem framför tv:n, haha. Gud vad skönt! Men när mer än halva filmen hade gått hackade skivan och det var omöjligt att se vidare (mer regel än undantag med alla kopierade skivor här). Grrrr. Så vi spelade Tekken och jag spöade Joa tills han var på väg att lacka ur rejält (hårfin gräns det där) =) Men efter ett tag "operation fjäskning" var han go och gla´ igen!
TITTA VAD VI HAR FÅTT!!

Förra veckan var Joa uppe på Chinbatt hos kineserna där han jobbade förut med deras hundar om ni minns? Han har inte varit där på flera månader nu. En av de kinesiska hundförarna hade varit hemma på leave, dvs semester, och tagit med en present till Joa! Snällt va?! Ok nu är det ju inte så att vi kommer att lägga till den i flyttlasset härifrån och hänga upp den hemma...men det är tanken som räknas och den var väldigt god tycker jag.
Så här ser det ut när jag promenerar genom hamnen på fm. Jag tycker om att gå igenom där då. Fiskarna har kommit in och rensar näten, fiskar vägs upp, det ropas till varandra från båtarna och några sjunger sånger. Det är väldigt mysig och gemytligt! Hemma har vi så bråttom så bråttom...här står tiden stilla.
Jag kommer att sakna icke-stressen som finns i Libanon. Det kan reta mig enormt ibland så en balans av det där med stress-icke stress hade varit optimalt...men jag tänker att på det viset vi lever hemma så tar vi snart död på kreativitet, spontanitet och livslust...
Imorgon händer nåt spännande! Jag ska med DCA, Danish Church Aid, på MRE. MRE står för Mine Risk Education och handlar om den mjuka biten i min-businessen. Man informerar och lär lokalbefolkningen och barn om minor, hur de ser ut, vad man ska göra om man hittar en, vad man INTE ska göra osv osv. Säkert en massa annat de gör men det får jag lära mig imorgon i så fall. Det är ett område som intresserat mig mycket och jag har länge sagt att jag ska hänga med Noe som är ansvarig för MRE på DCA. De har 4 team tror jag med bara libaneser som DCA har utbildat, tydligen är de jättebra och pedagogiska så det ska bli kul att uppleva. Jag skulle kunna tänka mig att arbeta med MRE om vi åker ut på fler utlandsuppdrag! Och nu äntligen har jag fått tummarna ur och bestämt med Noe och DCA. Så kopia på mit pass fick Lene i fredags och idag kom en chaufför och hämtade mitt passfoto. Det har med säkerhetsföreskrifterna att göra. Nu ska jag hänga upp lite tvätt på balkongen. Tänkte åka till RestHouse och solplugga (IGEN jag vet..!). Ska även träffa Åsa och äta lunch med henne. Nu ropar tanterna för fullt härnere på gatan, de kallar det själva "libanese telephone" när de prat/skriker med varandra mellan balkonger och på gatan, haha. Over and out folket!

Inga kommentarer: