fredag, oktober 12, 2007

en tragisk dag

Igår var en sorglig och mycket trist dag. En av våra nyfunna vänner omkom i en clusterboms-olycka när han skulle neutralisera den kl 9 på morgonen. I tisdagskväll var jag hemma hos Julie på grill-afton och då var C med. Sprudlande av liv, han var en människa med mycket energi och positiv utstrålning. Nästa morgon är han död. Det är svårt att förstå och bara så tragiskt. Julies chef ringde mig då Julie bett honom ringa mig och vara stöd för henne. Hon och C var speciella vänner och hon var helt förkrossad. Så jag var vid hennes sida hela dagen och kvällen igår. Hur är man ett stöd för någon i en sån situation? Finns inga rätt och fel tror jag, bara någon finns vid ens sida...hon grät mycket, vi skrattade ibland, ibland pratade vi om helt andra saker, det var tyst när det kändes så och vi pratade, jag lyssnade om allt möjligt som rörde C. Man kommer aldrig få några svar på varför, det finns inga svar, ingen mening med att en människa dör på det viset...men det finns en mening med att han kom in i Julies liv och vi andra fick lära känna honom denna tiden, det var vi överens om. Anledningen till att det var grillparty var att det var hans 36:e födelsedag men han ville inte att någon skulle veta det och göra stort ståhej och behöva köpa presenter utan han ville bara vara i goda vänners sällskap och inte ensam en kväll som denna. Det sista jag minns av honom när han gick var ett stort brett leende och "god bless". Igårkväll kom 2 andra vänner till Julie och de stannade kvar över natten och jag gick hem. Jag påminns om att vi befinner oss i ett "krigsland" trots partajandet, fina middagar och shopping i Beirut, det ganska fria livet här, middagar hos vänner, sol och baddagar på RestHouse m.m. När något sånt här sker, då kommer det närmre mig, jag påminns åter om VARFÖR vi/Joa egentligen är här...Livet går trots allt vidare och vi levande ska leva det så bra som vi bara kan, eller hur?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fy vad tragiskt, jag ryser. Hoppas ni är rädda om er och att ni lever livet så bra ni kan. Man kan ändå inte sluta tänka på hur fort livet kan ta sin vändning...du gjorde rätt som var vid hennes sida, och då finns inga rätta ord eller tankar, stackars alla nära och kära!

Ha en bra helg! Det ska vi har, Rikard kommer från Jordanien imorgon, hoppas Sam kan ge honpm sitt nya breda leende som värmer rakt in i hjärtat. Hon kan dessuom säga "woughhh" samtidigt vad nu det betyder?? Så stolt man är över det lilla :) hahahah

Kram kram

Malin sa...

Ja vad tragiskt, finner inte ord, får bara en klump i magen när man tänker på hur snabbt det kan gå och att man verkligen aldrig vet vad som händer imorgon eller dagen därpå eller veckan efter det. Kan bara konstatera (ännu en gång!) att man ska ta till vara på tiden JUST NU och njuta, leva livet så gott man kan helt enkelt... även om det inte är så enkelt som det låter.

Förstår att Julie ville han dig vid sin sida, kan inte tänka mig många som kan "trösta" så bra som du. Var rädda om er min lilja, nu känner jag verkligen att jag vill att ni ska komma hem!!!!!!!!!!!!!!!!

Stor Varm Kram
Malin

Malin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.