torsdag, maj 03, 2007

Mosan Center

Igår var jag med Gerda (yogaläraren/fysioterapeuten som jag mötte förra onsdagen) på Mosan Center och träffade hennes chef Reija. Det blev en slags kombinerad rundvisning/anställningsintervju/trevlig sammankomst av det hela! Mosan Center ligger i Hosh, 5-10 min med bil från Tyr. Det är en skola för fysisk och psykiskt funktionshindrade, barn och ungdomar i åldrarna 3-22 som av någon anledning inte kan gå i vanlig skola. Det är en stor byggnad i flera våningar. På bottenvåningen finns möbelsnickeri. På markplan en stor härlig ljus samlingssal i mitten med ljus flödande in från taket och målat i glada färger. Runt om finns kontor, Gerdas terapeut-rum, ett bageri, ett pyssel-rum och flera andra salar. På de 2 övre planen ligger skolsalarna. Det finns även en trädgård. Barnen/ungdomarna kommer på morgonen och börjar skolan vid 8 och slutar kl 13. Det finns 13 skolklasser indelade ungefär efter handikapp, ålder och förmåga. Några av lärarna är utbildade men de flesta har varit med från starten sedan 1993 och är självlärda. Skoltid varvas med olika aktiviteter i byggnaden. T.ex arbetar 3 studenter i bageriet, de har blivit upplärda av en bagare och tanken är också att de ska lära sig ett yrke. Bageriet kör ut bröd till Beirut och folk kommer även och handlar på centret, det säljs bröd, danska bakverk :) och allt möjligt annat gott. I snickeriet gör de t.ex just nu en vagn så att några ska kunna gå ut och sälja bröd/bakverk längs strandpromenaden. I pysselrummet finns alltid en "hantverkare", där görs saker som säljs till förmån för centret. Det fanns allt från träsaker, till sydda kuddar, armband osv. Där kan också frivilliga, såsom min granne Susanna som gör handgjorda vykort, skänka sina saker för försäljning. Centret drivs i stort sett idéellt med ett litet bidrag från kommunen. De får 3 dollar!! per person och dag. Det finns 109 studenter, dvs 2289 kr om dagen totalt. Ni kan tänka er att det ska täcka ALLT från löner (eftersom lärarna får lön) till inköp m.m. Föräldrana måste själva ta sina barn till skolan, de kan inte täcka busschaufförers löner och försäkringar. Så de får in pengar från donatorer, t.ex amerikanska ambassaden i Libanon som skänkt en del, andra organisationer, min kaffereps-grupp på onsdagar har bl.a satt upp julspel med inträde till förmån för centret osv. Varje onsdag kommer ett gäng killar från italienska UN och bakar pizza till och med barnen. Gissa om det är uppskattat!? :)

Reija hade hört talas om mig via Gerda och behöver min hjälp i den mån jag har tid, hon har själv i stort sett samma utbildning som mig och vill ha stöd och någon att diskutera med ibland då hon upplever att lärarna inte riktigt har den förmågan när det gäller hur hantera barnen. Hennes önskemål är bl.a att jag kommer in och observerar och ser vad som kan förbättras/förändras i t.ex klasserna eller med vissa personer. Jag är intresserad och tycker det skulle vara mycket spännande. Jag har också gjort klart att mina studier prioriteras just nu och att det därför blir i begränsad omfattning. Jag ska komma 8-13 en dag nästa vecka och känna mig för...så får vi se var det leder! Nu ska jag iväg till gymet - det är kvinnotid idag tors 10-13, lucky me! :) Ciao folket!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, låter som ett jätte spännande jobb du fått på kroken. Hoppas du får det, håller tummarna. Gud vilket (ännu en) underbar helg ni verkar ha haft i Damaskus. Här hemma är faktiskt också rätt härligt nu, dock har de varma kvällarna ännu inte infunnit sig men snart så ska nog de också vara här. KRAMAR

Anonym sa...

Lucky them säger jag, som hittat DIG för du skulle verkligen bli en stor tillgång för centret! Låter spännande och intressant :)

Kramelikram

Anonym sa...

Spännande och utvecklande är min första respons. Tänker att det kvittar vilken nationalitet eller kultur (som du möter), vi är alla unika individer oavsätt var vi befinner oss i världen. Underbart om du kan du hjälpa dessa indivier med din erfarenhet och kunskap, vilken gåva du ger dem.
Kramar i massor

ANGELA sa...

Hej svägerskan! Hoppas du hade en skön första maj! Det känns som om att vill jag vara på Mosan så vill de ha mig MEN det är ett volontärjobb och ger alltså inga pengar...vilket skulle behövas, i alla fall till hösten. Så jag ska hålla öronen och ögonen öppna efter betalda jobb också men detta är så pass intressant och jag kan själv bestämma precis hur mycket tid jag kan vara där och hjälpa till så det blir bra. Jag ska känna mig för först och främst och se om vi är något för varandra.
Nu blir det en lugn helg hemma i Tyr, vädret är hetthetthett typ 40 grader mitt på dan och idag helt vindstilla...pijuuh. Så det blir beachen i helgen :) Ser fram emot att se dig snart igen. Stor stor kram från mig

Malin - tack för de fina orden! Jag tror vi båda skulle kunna lära av varandra, det är vad jag hoppas på i alla fall. Jag MÅSTE berätta för dig om gymet!! Men det får bli en annan dag eller så bloggar jag snart om det. Det ÄR en upplevelse, haha. Träningen funkar super - kroppen svarade direkt och kände igen sig bland hantlar och vikter. Men fasen va jag har ont i häcken - jädra utfall!! ;) Tänker på dig och dina promenad-utfall på Studio T och blir peppad. Pussochkram så länge

Jenny-pärlan - det är utvecklande bara att leva och befinna sig i en annan kultur. Jag lär mig mycket om mig själv. Saknar dig som bollplank dock. Det var ett spännande center och föreståndaren har ett stort hjärta, mycket känsla och en god vilja - bara det skapar en speciell stämning. Barnen sprang fram till henne när vi kom och kramade henne och blev jätteglada, lite skillnad från våra jobb va?! :) Hoppas du har det bra, vi hörs snart. Hälsa Thomas och Noelle. En stor bunt med kramar